En legoknekts dagbok 1962

2 mars 1962

När du läser det här är jag redan halvvägs till Brazzaville, med en miljon dollars, amerikanska dollars, i bagaget.

Denna enorma förmögenhet ska jag använda för finansiera och utbilda guerillas i kampen mot LeClerc, ett franskt skogsbolag. Att jag bara för ett halvår sedan, fast i Tanzania, arbetade för samma företag för att bekämpa Mau-Mau-guerillas är inget jag bekymrar mig över.

Jag är iklädd vit linnekostym, svarta loafers och brun polyesterskjorta. Min lugg är tjock av pomada och min haka ser ut som en pung. Jag bär klackring och scarves. I min sportbag av märket Puma Rekord har jag en sportjacka i khaki, en flaska Jim Bean och tre limpor Benson & Hedges. Längst ner ligger min trogna Browning.

Det första jag gör när propellerplanet (efter 12 mellanlandningar och jag tillbringat tiden med att supa, röka och flirta med flygvärdinnorna genom att örfila dem och nypa dem i rumpan) anländer i Kongos huvudstad, är att söka upp en pressbar där jag kan fortsätta supa tillsammans med brittiska utrikeskorrar. Vi skålar för Drottningen och Imperiet. På natten har jag feberdrömmar om djungeltrummor och gevärspipor. Kackerlackor stora som katter springer över golvet och takfläkten surrar.

Naturligtvis duschar jag inte på morgonen utan skvätter istället ett par droppar starkt doftande Brut på halsen och tar en stadig grogg. Jag går ner till lobbyn, och örfilar ett par kvinnor på vägen.

Efter frukosten som består av ytterligare tre groggar, två paket Benson & Hedges och ett stekt ägg så hyr jag en jeep under falskt namn. Jag kör bort från den smutsiga, larmande staden och in i mörkrets hjärta...